Från landet till staden

Sedan årtusenden har våra samhällen byggts upp kring hur vi har kunnat förflytta oss. I gamla tider var vattendragens farleder livsnerven i de starka samhällena. Kulturer som Mesopotamien och Egypten hade aldrig blivit så framgångsrika om de inte haft sina stora floder som transportleder (Eufrat–Tigris respektive Nilen). Till dessa vattendrag knöts ett antal karavanstigar som ytterligare band samman samhället.

Romarna visade vägen
Men det var först med det romerska riket som utvecklingen verkligen tog fart. Kejsarna band med hjälp av ett stort vägsystem samman stora delar av Europa och det var inte för inte som man talade om att ”alla vägar bär till Rom”. Med hjälp av detta vägsystem och Medelhavet, som i praktiken fungerade som ett innanhav i det romerska väldet, kunde riket hållas samman. Total längd för det romerska vägnätet har uppmätts till mellan 75 000 och 90 000 km. Och visst påverkade trafiken den tidens samhälle både i stort och smått. Bilder från Pompeji visar till exempel att man hade övergångsställen redan på den tiden!

Segeltekniken satte fart på utvecklingen
Samhällen har under årens lopp utvecklats i takt med framstegen inom infrastrukturen. Tre viktiga epoker har påverkat samhällsutvecklingen. Under medeltiden (år 1000–1500) förbättrades sjöfarten genom bättre segelteknik och bättre byggda fartyg. Vid denna tid hade Hansan sin storhetstid i norr och från länderna vid Medelhavet gick flera fartyg mot stora upptäckter såväl i öst som syd och väst. Detta innebar också att många städer utvecklades kraftigt vilket ställde krav på samhällsplaneringen: vattenförsörjning, sophantering, hamnanläggningar etc.

Industrialismen krävde bättre transportvägar
Från renässansen och fram till mitten av 1700-talet utvecklades nya samhällen i de nyupptäckta områdena. Det medförde större marknader, men också nya produkter och råvaror. När sedan den industriella revolutionen kom ökade produktionen och större krav ställdes på utökade nätverk och förbättrade transporter. Från denna tids början var sjöfarten alltjämt dominerande, men så småningom fick järnvägen allt större betydelse.

Bilen ökade möjligheterna
Men det är trots allt först med bilismen som den verkliga revolutionen kom. Vid sekelskiftet var fortfarande invånarnas resor relativt korta. Man räknar med att man reste i genomsnitt en halv kilometer per dag. I dag är motsvarande siffra cirka 45 km/dag.

Källor:
Trivector
Hydén m.fl., 1998: Trafiken och samhället,
Trafikanalys