Vad påverkar utvecklingen av hur vi reser?

Svenskarna har vant sig vid att se resandet som något som ständigt ökar. På gott och ont. Med ökat välstånd har vi råd att resa mer. För samtidigt som resandet ökar, ökar också belastningen på miljön och klimatet.

Resandet påverkas av flera faktorer, till exempel:

  • konjunkturen - i lågkonjunktur minskar resandet, bland annat på grund av att bränslet blir dyrare
  • attityden till bilägandet
  • en allt äldre befolkning.

Ökat välstånd = ökat resande
Efter 1970 skapades ett välstånd som ökade egnahemsboendet och bilinnehavet i stadsregionerna. Sedan 1970 har antalet bilar per invånare i Stockholm ökat med cirka 50 procent. Allt fler arbetsplatser och en allt större del av handeln finns nu utanför stadens centrum.

Detta i kombination med resenärernas ökade krav på snabba och bekväma resor har gjort att kollektivtrafiken i allt mindre grad klarat att tillgodose de ökande kraven. Merparten av det ökande resandet har därför skett med privat bil.

Så kom lågkonjunkturen…
Under 1990-talet hände något intressant. För första gången på mycket länge inträffade en längre tids stagnation i det inhemska resandet som inte berodde på en energikris, som under världskrigen eller 1970-talets oljekris. Bensinförbrukningen och den genomsnittliga reslängden låg kvar på i stort sett samma nivå år från år. De främsta skälen till att trafiken inte ökade då var lågkonjunktur, arbetslöshet, försämrade inkomster och stigande reskostnader.

Samtidigt bytte bilanvändningen karaktär - färre unga tog körkort samtidigt som fler kvinnor satte sig bakom ratten.

Tiden då ungdomarna började bryta mönster
Andelen unga män som tog körkort sjönk från drygt 80 till 60 procent under 1990-talets lågkonjunktur. Även bland unga kvinnor var minskningen tydlig. Man får gå åtskilliga decennier tillbaka för att hitta en så låg rekryteringsnivå till bilismen.

Nedgången berodde bland annat på att ungdomsarbetslösheten ökade, studietiderna blev längre och att ungdomar oftare flyttade till större städer där kollektivtrafiken fungerade som bra alternativ till bilen. Att ta körkort blev också både svårare och dyrare.

Även ungdomarnas värderingar förändrades. Bilen spelar inte längre samma roll som statussymbol och vuxenmarkör som tidigare. Att resa utomlands, kommunicera med dator och mobiltelefon är konkurrerande alternativ. Kanske väger också hänsyn till miljön tyngre nu än tidigare.

För de flesta handlar det dock bara om att skaffa körkort senare i livet. Bland män och kvinnor i 25-30-årsåldern är körkort nästan lika vanligt nu som tidigare.

Tiden då de äldre började bryta mönster
Den allt äldre befolkningen är en annan faktor som påverkar rörligheten i samhället. Att äldre inte reser lika långt som yngre och medelålders vet vi sedan länge. Men nu ökar bilinnehavet kraftigt bland äldre och de nya pensionärerna är betydligt mer vana att köra bil än tidigare pensionärsgenerationer. Ett faktum som borde öka resandet totalt sett, men eftersom rekryteringen av unga bilister samtidigt minskar blir det inte så.

Olika resvanor beroende på vem man är
Låginkomsttagare gör till exempel färre resor än medel- och höginkomsttagare, deras resor är dessutom kortare och sker mer sällan med bil. Förvärvsarbetande (särskilt de med barn) gör både fler och längre resor än genomsnittet - och väljer oftare bilen. Människor som är födda i Sverige skiljer sig från dem som är födda i utlandet - de gör fler resor, de gör längre resor och de reser oftare med bil.

En del av vardagen
Det tätare boendet till trots så reser vi alltså mer - och det handlar om många dagliga resor till exempelvis arbete och skola. Eftersom avståndet mellan arbetsplatsen och hemmet ökat så är pendlandet i dag en naturlig del av vardagen. Pendling sker i såväl privata bilar som tåg, cykel, t-bana, buss och andra kollektiva färdmedel.

Även de varor vi köper har rest allt längre innan vi köper dem. Och med en öppnad europeisk och global marknad fortsätter transporterna att öka.

Varje rest kilometer påverkar transportarbetet
Persontransportarbete är det mått som används för att beskriva persontransporternas utveckling. Transportarbetet mäts i personkilometer (pkm) och en personkilometer innebär en förflyttning av en person en kilometer. Totalt uppgick transportarbetet år 2002 till 125 miljarder personkilometer (125.000.000.000 pkm). Det motsvarar 162 595 resor till månen tur och retur.

Under de senaste tio åren har transportarbetet ökat med 14 miljarder personkilometer, vilket motsvarar drygt tio procent. Vägtrafiken svarar för 88 procent av transportarbetet. Bilen är vårt vanligaste transportmedel, oavsett ärende, och vi använder bilen vid nästan 60 procent av alla resor.

Att reflektera kring:

  • Är resandet ett tecken på modernitet och växande välstånd? Eller är det ett tilltagande hot mot miljö, hälsa och klimat och en tillväxt som är svår att bromsa?
  • Kan kollektivtrafiken ta över mer av bilresandet? I Stockholm sitter det i genomsnitt 1,26 personer i en personbil.
  • Kan man påverka resvanor med avgifter och skatter, som exempelvis miljöavgiften/trängselskatten i Stockholm?
  • Om rörligheten och resandet är ett framgångssymptom, hur kan man då minska det?
  • Finns det annat som påverkar utvecklingen av resandet?
  • Skaffar unga personer fortfarande körkort senare?
  • Hur reser man i andra delar av världen?