Världen har krympt - men hur gick det till?

För cirka 4.000 år sedan kom hästen till Sverige och med den börjar resandet på allvar. Med häst kunde man förflytta sig dubbelt så långt på en dag som man tidigare kunnat göra till fots. Hästen har betytt mycket för utvecklingen av vårt resande på land.

Innan människorna började ta sig fram till häst var till exempel vattenvägarna viktiga, Nordens vikingar var mycket duktiga på att bygga skepp och ta sig fram på vattnet. Några andra saker som påverkat människans sätt att resa är:

  • hjulet - som uppfanns i Grekland för hela 5.000 år sedan
  • tåget - i början av 1800-talet kom det första transportsättet som gjorde det möjligt för vanliga människor att resa utomlands
  • cykeln - som först var en sorts sparkcykel, inte förrän i slutet på 1800-talet började cyklarna likna de vi har i dag
  • bilen - när bilen uppfanns i slutet av 1800-talet hade den en hastighet på 10 km i timmen, vilket kan jämföras med dagens värstingmodeller som klarar 300 km i timmen

Från riktiga hästkrafter…
I början av medeltiden, runt 1100-talet, fanns det inga riktiga vägar i Sverige. Skogsstigarna var svåra att frakta varor på. En bonde som ville ta sig till marknaden i staden med tung last gjorde det enklast med häst och släde på vintern.

Först tidigt på 1600-talet började folk färdas med hästskjutsar. Vägarna var dock fortfarande bara breda stigar och hjulen fastnade ofta. Det var dessutom lätt att fara vilse, eftersom det inte fanns några vägvisare. I städerna började man kullerstensätta gatorna med fältsten. Det är först under de senaste 150 åren som man tuktat, det vill säga huggit gatstenen i olika former.

Långt in på 1800-talet var häst och vagn människans bästa och snabbaste transportmedel. De första bilarna och traktorerna blev synliga på de svenska vägarna omkring 1920, men de var dyra och vanligt folk fortsatte använda arbetshästar.

…till riktiga vägar
Efter andra världskriget blev vägarna i Sverige bättre och bättre, men trots det var det bara ungefär 1 procent av vägarna på landsbygden som hade någon form av belagd körbana.

Jämför gärna med dagens Sverige. I januari år 2000 fanns det cirka 76 125 km belagda statliga vägar.

Resan har blivit en självklarhet
För hundra år sedan reste genomsnittssvensken 500 meter per dag. I dag är den siffran uppe i närmare 50 km, det vill säga 100 gånger så långt. Tiden som krävs för att förflytta sig långa avstånd har krympt avsevärt och fortsätter krympa. På så sätt blir världen mindre - men också större eftersom svensken nu besöker betydligt fler platser än vad man gjorde i början av 1900-talet.

I takt med globalisering och europeisk integrering har resan blivit en självklarhet i våra liv. Resan ger möjligheter och fördelar, men det är också viktigt att se de negativa aspekterna av det ökade resandet.

Att reflektera kring:

  • Varför ökar resandet? Nöje? Nytta?
  • Hur påverkar kostnaderna våra resvanor respektive transporter?
  • Hur påverkas miljön av vårt ökande resande? Se även "Smuts & sånt".
  • Använder vi mer tid till resande nu än tidigare?
  • Vilka är de positiva respektive negativa aspekterna av ökat/längre resande?