Nollvisionen och den mänskliga faktorn

1997 beslutade riksdagen att Nollvisionen ska gälla för vägtrafiken i Sverige.

  • Nollvisionen är politisk målsättning för trafiksäkerhet, en bild av en framtid där ingen människa ska behöva dö eller skadas allvarligt på vägarna.
  • Visionen har blivit både hyllad och ifrågasatt under årens lopp, idag är den på "export" till andra länder. Visionen går ut på att bygga ett system som hanterar mänskliga misstag, inte medvetna felaktiga val.

Egentligen skulle man kunna säga att Nollvisionen är summan av alla människors nollvisioner, ingen vill ju att någon i ens familj eller bland ens vänner ska dö eller bli svårt skadad. Nollvisionen är i grunden en fråga om etik och kan väl sägas vara en anpassning till vad som gäller i samhället i övrigt, det är ju inte mer acceptabelt med flera hundra dödsoffer i vägtrafiken varje år än det är inom till exempel arbetslivet eller sjukvården. Jämför till exempel med flyget, där vi inte accepterar att en enda dör, medan vi inom andra riskområden - alkohol och rökning - tolererar fler dödsfall.

Olyckor kommer att inträffa
Nollvisionen inom vägtrafiken handlar om att sätta människors liv och hälsa i centrum. En annan konsekvens av visionen är att man inte sätter själva olyckorna, utan istället de allvarliga personskadorna, i centrum.

2010 omkom 266 personer i den svenska trafiken, vilket då var det i särklass lägsta antalet sedan detta började mätas. Sedan dess har utvecklingen legat ganska stilla, 2014 omkom 270 personer. Ladda ner diagram över antalet omkomna här till höger, eller gå till Transportstyrelsens olycksstatistik.

Varje år dödas omkring 300 människor och 3 000 skadas allvarligt till följd av trafikolyckor, vilket är ett resultat av att vägtransportsystemets huvudkomponenter inte är tillräckligt anpassade till varandra. De tre komponenterna är människa, fordon och väg. I två tredjedelar av olyckorna kan man koppla det dödande krockvåldet till faktorerna vägutformning och hastighetsgräns, enligt Trafikverkets djupstudier av dödsolyckor under åren 1998 och 1999. Att hålla de hastigheter som systemet dimensionerats för blir helt avgörande för säkerheten, eftersom man med hastigheten styr mängden energi som överförs vid en olycka.

Trafikolyckor kommer att inträffa, oavsett hur bra man blir på att förebygga dem, eftersom människor ibland gör misstag. Däremot går det att förhindra att olyckorna leder till dödsfall och allvarliga skador. För att nå dit måste man utforma och dimensionera trafiksystemet utifrån människans tolerans mot yttre våld. Vägar och fordon kan bli säkrare och människors insikt om vad och hur viktigt ett trafiksäkert beteende är kan bli bättre. Alla har ansvar för att vägtrafiken är säker.

Att reflektera kring:

  • Hur skulle en nollsituation påverka samhället? Vem vinner mest på det?
  • Går det att nå nollvisionen?
  • Varför är det bra att ha en nollvision?